R.I.P
1/4 2010 klockan 03.00 försvann du som en vind.
vi visste att det skulle hända men inte när
den sista tiden var så svår, att bara se dig
ligga där och bli smalare och smalare och
blekare och blekare. det var helt obeskrivligt.
ord kan inte förklara hur det här känns.
att förlora någon som står så nära. det är hemskt.
du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag kommer
alltid att älska dej morfar. jag önskar bara att det aldrig
hade hänt, att du aldrig skulle blivit sjuk. att du skulle finnas här
och nu och att allt skulle vara som vanligt. att du skulle skratta
och kunna prata utan smärta. att du skulle kunna odla dina potatisar
och att du skulle kunna spela på hästar. jag kan inte tro att det
värsta som finns kunde hända dig. du var en fighter ända in till
det sista, men jag hoppas att du har det bra nu, eller
jag vet att du har det bra nu utan all smärta.
morfar jag kommer alltid att älska dig!
jag saknar dej så ♥